Dag XX: Glad överraskning

Förväntade mig kvarskatt, men fick över 7 000 kr tillbaka från masen. 5 000 kr går till skulderna, resten får jultomten ta. Tillsammans med det jag lyckades spara vid månadsskiftet har jag nu något över 18 000 kr kvar i kreditkortsskuld. Jag kommer inte att nå mitt mål att vara fri från den skulden vid årsskiftet, men näst intill. Drygt 5 000 kr kommer att kvarstå om inga plötsliga kostnader dyker upp under de sista veckorna på året. Då har jag betalt av knappt 70 000 kr på 5 månader. Det är rätt bra tycker jag.

Dag ?: Försakad blogg

Bortglömd och försakad är min blogg sedan en tid. Mitt projekt har gått i stå. Jag sparar fortfarande pengar, men lusten att skriva om det har försvunnit. Den mycket ambitiösa och självpåtagna uppgiften att räkna ut en månadskostnad för mänskliga behov har avstannat. Jag räknar inte ut vad frukost, lunch och middag kostar den här månaden. Däremot tar jag fortfarande lunch med mig till arbetet eller äter en frysförpackad färdigrätt för 23 kr/st när middagsplanerna dagen före blivit till två rostmackor med ost. Det här är min historia och nutid manifesterad: Jag slutar, börjar och slutar igen. Och börjar. Det går upp och ner. När den initiala lusten lagt sig och jag skrivit om ett års upplevelser på en vecka ser jag plötsligt ingen mening att fortsätta. Mitt liv är en enda stor startsträcka och jag blir aldrig något annat än ett lovande löfte. Jag arbetar, men gör inte karriär. Enda orsaken till att jag inte slutar med det är livsnödvändigheten: Man måste äta och bo. Jag hoppas på en snar vändning, jag skulle vilja börja igen. Kanske sker det nu?

Dag 64: Uppskjutna behov

Annat har kommit emellan, det blir ingen redogörelse för min studie av månatlig matkostnad den här månaden. Jag gör ett nytt försök med början den 1 november och 15 dagar framåt. I övrigt är det just nu bara jättetråkigt och ganska deppigt att inte ha några pengar. Men skulden ökar inte.

Dag 49: Priset på fysiologiska behov - mat, del 2

Jag räknar på mänskliga behov i relation till Maslows behovspyramid, se dag 42.

För att kunna räkna ut en månadskostnad för en matkasse behöver jag referenser. Jag har bestämt mig för följande tre:
1. Olika myndigheters normer för matkostnad/månad

2. Livsmedelsverkets syn på näringsbehov

3. Egen studie eller enkelt uttryckt: Handla själv, laga och kolla vad det kostar.

Myndighetsnormer

Enligt Konsumentverket behöver en vuxen människa i genomsnitt 1 795 kr/månad till mat om alla måltider lagas hemma. Unga män behöver mer pengar, äldre kvinnor mindre. Summan är enligt Konsumentverket behovsbaserad och konsumtionsnivån bedöms som "skälig". Hänsyn tas också till miljön och till att pengarna ska räcka utan extraordinär kunskap eller utrustning utöver det vanliga. Konsumentverket har många källor för sina beräkningar, även internationella (nordiska), trots det tänker andra myndigheter helt annorlunda om människans matbehov i Sverige.

I den riksnorm som regeringen beslutar om årligen och som ligger till grund för Socialtjänstens beslut om försörjningsstöd behöver en vuxen människa ca 1 690 kr till mat per månad, oavsett kön. Relaterat till Konsumentverkets siffror är unga män därmed ordentligt diskriminerade i riksnormen.

En asylsökande har enligt Migrationsverket ett ännu lägre behov. 2 130 kr per månad ska räcka till mat, kläder/skor, sjukvård, medicin, tandvård, förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. Matkostnaden är inte exakt specificerad, men om 1 690 kr avsätts till livsmedel ska 440 kr per månad räcka till allt det övriga och det är onekligen inte mycket.

Störst behov har enligt svenska myndigheter en person vars inkomst blivit utmätt av Kronofogden. En ensamstående får behålla 4 665 kr/månad i ett s.k. normalbelopp, vilket ska räcka till det mesta utan boende. Den tänkta matkostnaden anges inte, men svårt skuldsatta är tydligen hungrigare än asylsökande? Så långt pengarna. Hur ser de fysiologiska behoven ut?

Näringsbehov

Att enkelt avgöra vad kroppen behöver näringsfysiologiskt är lika omöjligt som att räkna på mänskliga behov. Exempelvis står intag i relation till förbrukning: Den som springer i skogen måste äta mer än den som aldrig lämnar soffan. Dessutom finns det fler kostråd i Sverige än det finns sjöar i Finland. Livsmedelsverket lyfter fram variationen i kostcirkeln med sju typer av livsmedel. Andra "experter" ställer sig frågande: Är kolhydrater basen i kosten eller inte? Hur mycket protein behöver vi? Är fett skadligt, nödvändigt eller nyttigt? Fet fisk ska vi äta, men inte strömming för den är full av dioxiner? Borde vi inte äta mer nötter som på stenåldern? Det fortsätter i evighet. Ärligt talat har jag ingen lust att bli kostexpert för att räkna på mänskliga behov. Jag gör därför några antaganden baserat på Livsmedelsverkets rekommendationer:

1. Det är viktigt att äta varierat med mat från kostcirkelns olika delar. Kött kan bytas ut mot baljväxter

2. Bra att äta mycket frukt, grönsaker, fet fisk och fibrer.

3. Hellre välja fleromättat fett än mättat fett

4. Ungefär hälften av kostintaget ska bestå av kolhydrater, en tredjedel av fett och resten av protein

Egen studie

Med början den 1/10 ska jag räkna exakt på vad maten jag äter kostar . Studien kommer att pågå i 15 dagar. Jag kommer att utgå ifrån vad kroppen behöver och alltså inte äta raffinerat socker i godis, glass, kakor eller sylt, inläggningar etc. Och heller ingen alkohol. Jag kommer att äta mig mätt, men inte mer, i tre huvudmål och två mellanmål. Alltså blir det min ämnesomsättning som blir referens för det här experimentet.

Av miljöhänsyn drar jag ner på oxköttet och lagar överhuvudtaget mer vegetarisk mat. En stor del av Indiens 1 miljard invånare lagar mat i det vegetariska köket så behovet av kött är till vissa delar inlärt. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att kött (framförallt fisk) innehåller stora mängder näringsämnen som kroppen behöver. 

Mina inköp gör jag i närliggande olika affärer beroende på aktuella priser. Jag kommer att handla till extrapriser när det finns, men inte åka över hela stan för att göra tidskrävande kap. Inköpen ska alltså vara vardagliga och "normala". För att kunna använda mat som redan finns hemma kommer jag att räkna fram dagspriset på den maten i förhållande till nyttjad mängd.

Även om näringsintaget ska varieras kommer jag att göra större grytor och ibland äta samma mat flera dagar i rad. Kanske inte så roligt, men behovet av att äta olika mat varje dag är knappast genuint. Dessutom minimerar det eventuellt svinn. Jag kommer också att frysa lagad mat och ta fram senare. 

Sen ska jag sätta en månadskostnad på behovet av mat. Återkommer.

Dag 49: Rut

Enligt dagens pappers-DN är Rut en svenskfödd 42-årig kvinna med minst gymnasieutbildning. Hemma hos oss är Rut en 42-årig universitetsutbildad man med viss övervikt.

Dag 48: Oväntad intäkt

Idag fick jag ett brev på posten från min bank. Jag har satt in 1 250 kr på ett av bankens konton och angett fel referensnummer. Jag tänkte först att de skickat brevet till fel person, men när jag kontrollerat min betalningshistorik insåg jag att pengarna, avsedda som avbetalning på min kreditkortsskuld (några månader före jag tog tag i avbetalningar på allvar) hamnat på ett annat av bankens konton som ligger kvar i min rullista för betalningsmottagare sedan tidigare. Det skrämmer mig att jag skickat iväg 1 250 kr utan att någonsin sakna dem, men mest är jag glad. Skulden minskar något.

Dag 47: Fysiologiska behov - mat, del 1

Jag försöker räknar på mänskliga behov. Se förra inlägget.

Att andas är gratis om hjärtat slår normalt. I annat fall träder förhoppningsvis den skattefinansierade sjukvården in. Eftersom den person vars behov jag räknar på är frisk, ingår andningen i månadskostnaden för mänskliga behov.

Mat och vatten är däremot oomtvistade fysiologiska behov som kostar pengar i ett urbant samhälle. Möjligheten att  odla sin mat själv när man bor i stan är ytterst begränsad. För de flesta går det på sin höjd att dryga ut kryddförrådet med basilika, timjan m.m och möjligtvis med några tomater, som odlas på balkongen.
Odling i något större skala kräver att man vänder sig till en av de 45 koloniträdgårdsföreningarna i Stockholm stad och ställer sig i kö för en liten bit mark. Lyckas man få en lott kan man skörda en del grönsaker och rotfrukter, men även om man räknar högt berör det bara några tusen människor i Stockholmsområdet. Dessutom finns det ett antal andra frågor som skulle behöva redas ut om man tar med hemodlad i en behovskalkyl för mat. Ett exempel är den tid man lägger ner i förhållande till skörd - tid man istället kan använda till lönearbete. Därmed tar jag inte med egen odlad mat i den här kalkylen utan håller mig till den köpta.

Genuina behov behöver också skiljas från inlärda. En "sweet tooth" som häller i sig sockerdricka (även om ingen dricker just sockerdricka längre) har ett inlärt behov, även om det känns i hela kroppen att sockret behövs. Hjärnan gillar socker och trycker på belöningsknappen så fort läsken rinner ner i magen, men kroppen mår i långa loppet inte bra. Det vet vi

En "Foodie" upplever nog att goda maträtter är en viktig del av livet, men behovet är väl dels att skapa stor njutning, vilket så klart är viktigt, men knappast grundläggande, och dels socialt, dvs att med mat skapa trevliga sammankomster och möjligtvis att imponera på sig själv och andra - alltså är Foodiens behov av lyxig mat inlärt och inte genuint. Social samvaro är naturligtvis ett genuint behov, men inte kopplingen till den extravaganta maten. Det går att träffas över en linsgryta.

Listan på inlärda behov kan göras lång, men det här är ingen vetenskaplig uppsats så nu får det räcka. Istället konstaterar jag att mat i ett behovsperspektiv är det som kroppen fysiologiskt behöver för att kunna överleva på kort och lång sikt. Det senare är viktigt eftersom hänsyn då måste tas till om maten är nyttig och inte bara består av bukfylla. En viss njutning- att maten smakar gott - är också nödvändig, annars vet vi inte att maten är vällagad och ofarlig.

I ett kommande inlägg ska jag försöka reda ut hur mycket en matkasse kostar per månad för en vuxen människa i relation till näringsbehov. Det blir väl roligt?

Dag 42: Vad kostar behovet att leva?

Går det att sätta ett pris på behov? En kostnad som motsvarar det jag - en vuxen människa - verkligen behöver? Naturligtvis går det inte- variationerna i upplevelser och i faktiska omständigheter mellan olika människor är oändliga. Men jag ska ändå pröva. Jag ska göra ett försök att räkna ut en månadskostnad för en vuxen människas genuina behov i relation till de inbillade och verkliga hinder/möjligheter och förutsättningar som ges i vårt samhälle. För att räkna fram ett fast pris måste jag göra avgränsningar:

För det första behöver jag en "behovsteori" för att själv slippa famla efter vilka behov en människa har. Jag väljer Maslows behovspyramid som modell eftersom den är illustrativ och tydlig. Den är knappast evidensbaserad och dess plats inom motivationspsykologin är ifrågasatt, men den passar mitt upplägg. Dessutom är det här ingen avhandling utan ett experiment som syftar till att roa mig. Målet är att beräkna kostnader för samtliga delar i pyramiden och därmed ta utgångspunkt i att behov mer eller mindre behöver tillfredsställas på alla nivåer för att bibehålla liv på längre sikt. Jag ska i någon mån också försöka väva in mer moderna tankegångar.

Bilden ovan är tagen från Wikipedia.

För det andra krävs ett sorteringsarbete där jag urskiljer det jag lärt mig att behöva från genuina behov. Jag återkommer till vad jag menar med det.

En tredje avgränsning är vems utgifter jag räknar på. Jag väljer en enskild frisk vuxen mans eller möjligtvis kvinnas kostnader, inte nödvändigtvis en ensamstående person, men någon som inte har ett personligt/juridiskt ansvar för någon annan än sig själv. Har man barn och/eller gamla föräldrar och/eller är sjuk blir resonemangen helt annorlunda. Jag ska försöka mig på en del jämförelser med andra familjebilder, men ytterst försöker komma fram till priset på en vuxen frisk människas behov. 

Den fjärde avgränsningen är var kostnaden är relevant. Jag väljer storstad i Sverige, dels för att det motsvarar min egen levnadssituation och dels för att uppgiften annars blir omöjlig. Ska jag ta hänsyn till kostnader för boende i olika delar av Sverige/världen och samtidigt förhålla mig till den oerhört skiftande generella levnadsstandard och förväntningar på levnadsstandard som finns i olika delar av världen, blir variationerna för stora.

Den femte avgränsningen är att jag avstår från att relatera mina beräkningar till kostnad för skatt eftersom den inte är frivillig. Jag bortser även från att sätta ett eget pris på den samhällsservice vi får för skatten. Sjukvård, vägar m.m. ingår därmed som grundförutsättningar.

Avslutningsvis krävs en social och kulturell avgränsning. Jag räknar på behoven hos en vuxen person som är etnisk svensk. Annars måste jag exempelvis ta hänsyn till olika syn på personligt och ekonomiskt ansvar för släkt och vänner. Och då blir det för svårt.

Jag kommer att börja med de fysiologiska behoven- i nästa inlägg.

Dag 36: Kortlös

När jag började spara för 36 dagar sedan klippte jag mitt kreditkort i fyra bitar. Nu har jag klippt sönder samtliga kundkort. Jag har har tröttnat på kartläggningen av mina köpvanor som dyker upp i brevlådan i form av reklamblad med rabatt på "mina vanligaste varor" och jag vill inte handla i en särskild butik bara för att jag har kort där eller för att jag genom insättning låter dagligvarukedjorna förvara mina pengar tills jag kommer med mitt kort för att köpa mjöl och socker. Jag har tröttnat på korten, det är slöseri med plast. Och det är slöseri med plats i min plånbok och i mina lådor och framförallt slöseri med min tid och hjärnkapacitet eftersom det är jag som måste radera alla mail som erbjuder mig allt jag behöver.

Dag 34: Generositet

Problemet med givmildhet är att det gör dig fattigare. Inte som människa, men krasst ekonomiskt. Ger du generöst blir du oftast bemött generöst, men en gemensam kväll på krogen återgäldas inte med en insättning på ditt konto. Istället blir det återbjudning och nybjudning och påbjudning igen. Allt för att visa hur generösa vi är mot varandra eller för att det helt enkelt får oss att må bra. Och plånboken blir tunnare och skulderna blir större i takt med att gemenskapen växer.
Radioprogrammet Plånboken belyser generositeten i ett intressant inslag. Bl.a. beskrivs hur generaldirektören på Tillväxtverket varit givmild mot sin personal med andras pengar, dvs våra pengar- skattebetalarnas pengar. Och det får man inte. Det slår mig att jag ibland också varit givmild med andras pengar, dock har jag inte tagit någons pengar som GD på Tillväxtverket, men dock lånat på banken när jag använt mitt kreditkort. Skillnaden är nog hårfin. Fråga Mona Sahlin.

Dag 33: Manöverutrymme

Pengar ger inte frihet. Inte för mig. Frihet är något mycket mer grundläggande och svårfångat. Men pengar ger manöverutrymme för att hantera en tillfällig svacka i humöret eller för att vardagen inte ska innehålla så mycket vardag. Jag inser hur viktigt det utrymmet är för mig, hur min något depressiva läggning tillfälligt kan muntras upp av ett besök på en restaurang.

Samtidigt undrar jag vad jag är utan pengar? Jag tar t ex inte mitt ansvar som konsument och bidrar på det viset inte till vår gemensamma tillväxt och välfärd. Alltså måste jag bli något annat som människa, det som alla motståndare till konsumtionssamhället pratar om. Bli något mer, oklart vad. Kanske ska man ägna sig åt fortplantning och vara bärare av ett antal moraliska värden och handla därefter. Eller så ska man förkovra sig själv och ägna sig åt bildningsverksamhet. Jag vet inte. Ärligt talat är det svårt att orientera sig i vårt samhälle utan pengar i handen när man vant sig vid att ha dem. Och jag tycker om att ha dem. Många andra människor har inget val för de har inga pengar. Jag har åtminstone det- ett val. Kanske är det vad jag är: Någon som väljer. Och då väljer jag att hålla igen, men bara för att manöverutrymmet ska öka på sikt.

Dag 33: Falsk säkerhet

På resor har jag alltid haft med mig mitt kreditkort. Det har tjänat som en säkerhet ifall jag skulle förlora bankkortet där kontanterna finns. Scenariot har alltid blivit detsamma: Kreditkortet har plötsligt åkt fram vid betalning på restaurangen eller i affären när bankkortet blivit kvar i byxorna på rummet. Jag har då gjort snabba överslag i huvudet och tänkt att jag senare ska föra över pengar från mitt bankkonto till kreditkortet och på det viset täcka upp för underskottet. Det gör jag sedan aldrig. Istället ökar min skuld och de kontanter jag har går åt till annat.
Nu tänker jag att istället för ett kreditkort kan jag ha med mig ett extra bankkort. Det kostar 100 kr/år för ett extrakort i min bank. Då måste jag se till att reskassan räcker, alltså måste semesterresan innehålla vissa begränsningar. Det är tråkigt med begränsningar, men realistiskt.
 I alla händelser dröjer det länge innan det blir någon självfinansierad turistresa för min del. Men jag kan tänker på det och det är alltid något.

Dag 29: Ekonomibloggarna

Det finns de som brukar säga att det bara finns två sorters människor. Vilka dessa två sorter är beror alldeles på vem som för stunden har ordet och brukar skilja sig väsentligt från bedömare till bedömare. Själv tror jag att det finns minst tre sorters människor, eller kanske fyra eller fler...
Däremot förefaller det finnas två sorters ekonomibloggar, som är varandras totala motsatser: Dels finns bloggarna som skrivs av överskuldsatta, vilka handlar om svårigheterna med att verkligen inte ha några pengar och dessutom inget hopp om att någonsin få några. Dels finns de bloggar som skrivs av människor som vill bli rika. Där får man lära sig om aktier, hur man blir lyckad = ekonomiskt oberoende och hur den första miljarden helst ska tjänas på en eftermiddag. De överskuldsatta har min sympati. De som vill bli rika väcker min avund eftersom de orkar bry sig om sin ekonomi - hela tiden.

Dag 28: Spara massor

Ungefär vid halv ett idag tog jag och min sambo en promenad från vår bostad ner till Södermalm i Stockholm. Vi gick längs kajen i Norra Hammarbyhamnen och gratisgluttade på de bofasta båtarna och gick sedan vidare upp på Katarina Bangata.

Vi passerade flertalet caféer utan att gå in och sparade då minst 150 kr. Vi trängdes med lördagsflanörer på Bondens marknad och tjänade ytterligare säkert 200 kr när vi avböjde att inhandla bondbönor, polkagrisfärgade rödbetor och hemlagad kallpressad rapsolja. Vi valde lördagssolen och stod emot ett spontant biobesök och sparade då 180 kr och gick förbi ett antal affärer som lockade med nyinkomna outfits i höstfärger vilket minskade våra kostnader med ungefär 2 000 kr. Det blev ingen strömming med mos vare sig i Strömmingsvagnen på Slussentorget eller på krogen Blå porten och minst en hundring blev kvar i plånboken tack vare det. På restaurangbesöket undkom vi utgifter på minst 600 kr.

Ingen av seconhand-affärerna med trevliga prylar på Hornsgatan fick något besök och alla impulser att återigen fundera över en kopp kaffe hölls tillbaka vilket gav oss åtminstone 200 kr plus i vår kassa. Vägen gick genom Tanto där frestelsen var stor att sträcka sig över staket och knipa ett äpple från ett av de dignande äppleträden i koloniområdet. Det hade varit gratis, men också en pinsam stöld, så vi avstod. Inte ens den lilla korvförsäljningen längs Årstaviken kunde fresta oss tillräckligt för att stanna och vi sparade så vår sista femtilapp. Slutligen stapplade vi hungriga och med värk i fötterna innanför dörren till vår lägenhet där vi åt hemlagad soppa med macka till. Omkring 3 000 kr sparade vi idag och det bara på att promenera.

Dag 27: Mina surt förvärvade slantar

Under senaste veckan har det gått långsammare för mig att få in pengar. Försäljningarna har minskat, dels för att jag har färre saker att sälja och dels för att grejorna ligger på Blockets bakgård, bortglömda på annonssida 63 med en sidvisning varannan dag. Sakerna har blivit osäljbara eftersom annonserna legat ute för länge, det blir liksom något fel på saker som inte säljs inom två veckor.
Därför känns det trist att räntan på kreditkortet ökade min skuld med 426,39 kr.  Plötsligt blir det oerhört tydligt hur mycket pengar som försvinner till ingenting. Ett pris jag betalar för min oförmåga att vänta. Vänta på att få köpa, vänta på att konsumera, vänta på det roliga, vilket får till konsekvens att jag får betala massa pengar för något jag tyckte var roligt en stund för länge sedan. Ändå tycker jag inte om att vänta, jag vill ha nu, även om jag inte har pengar. Det är en liten knatte som bor i mig och som inte vill bli vuxen. Det är fånigt förstås, men likväl sant. Jag får tugga i mig att min skuld nu ökar igen och fortsätta hålla i, inte ge upp för frestelsen att strunta i alltihop. Jag har i alla fall lunch lagad att ta med mig. Och småutgifterna har inte ökat. Alltid något.

Dag 24: Intervju

Igår blev jag intervjuad av en journalist från radioprogrammet Plånboken. Hon hörde av sig sedan jag skickat ett mail till redaktionen och tipsat dem om mitt bloggprojekt. Under intervjun hade jag en underlig, liten skamsen känsla av att berätta hemligheter om mig själv som borde ha lämnats i det fördolda. Jag försökte prata på, men mina ord skavde i mig själv.

Det är skamligt att inte kunna sköta sina ekonomi. Och det är skamligt att upptäcka det om sig själv, att överge alla försvarstal och uttrycka precis de orden: Jag kan inte hantera pengar. Kanske handlar oförmågan om att förändra sin livsstil om att inte acceptera den skammen, en ovilja att möta verkligheten som den ser ut: Verkligheten om sig själv som okunnig i en av vårt samhälles mest grundläggande funktioner, den som konsument.

Dag 22: Slöseri?

Lovade mig själv för några dagar sedan att undvik biobesök hela månaden. Det sprack igår. 200 kr för mig och sambon, men det var det värt, inte minst eftersom hela augusti passerade utan att jag ens köpte en kopp kaffe. Dessutom var filmen bra (Jag, Anna). Sambon bjöd på godis och dricka. Nu är nöjeskontot stängt för resten av månaden. Och kaffekontot. Och godiskontot. Ja, osv.
Har sålt några saker på Tradera igen, för 191 kr. Det går långsammare nu att få in pengar. Och idéerna är slut. Jag har några saker kvar av värde, men det tar emot. Kanske ett helgarbete, men orkar jag det vid sidan av min heltidstjänst? Ska fundera på saken några dagar.

Dag 21: Kontanter

Jag läser en artikel i dagens DN om hur bankerna tjänar miljarder på korttransaktioner. De tar ut avgifterna av handlarna som höjer priserna för att de inte ska förlora pengar. I slutändan är det konsumenterna som betalar. Så klart, vem annars?
I anslutning till artikeln intervjuar DN några människor om deras kortvanor (finns i tidningens pappersversion). De flesta använder kort, även för småutgifter och kontanterna ligger kvar oanvända i plånboken. En man gör helt annorlunda. Han handlar bara med sedlar och mynt eftersom han då vet hur mycket pengar han gör slut på och hur mycket han har kvar. Han gör naturligtvis rätt. Kortköp är abstrakta och består av siffror på papperskvitton du får i affären. Det berättar hur mycket du har handlat för, men inte vad som finns kvar på kontot. Pengar i plånboken är konkret. Under augusti månads två sista veckor la jag på måndagen ner 500 kr i plånboken och bestämde att det fick räcka för veckans utgifter. Det fungerade. Pengarna räckte på ett sätt som de sällan gör när jag använder kort. Kreditkort är ännu mer abstrakt eftersom det inte ens är dina egna pengar. Kanske borde man ta ut alla pengar från banken (när räkningarna är betalda och sparande ordnat) och lägga dem i ett rum som Joakim von Anka gör. Det räcker i och för sig med ett pyttelitet rum, men ändå, det skulle blir knivskarpt tydligt hur pengarna försvinner när man gör inköp. Det som oroar är naturligtvis stöldrisken, både att ha större summor kontanter i plånboken eller att ha dem liggande hemma. Men att gå till banken och ta ut en "veckopeng" för mat och andra kostnader kan nog fungera. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på det kortlösa livet.

Dag 19: Första klassens tredjeplats!

Jag har ett aktie- och fondkonto i Avanza bank. Kontot är av typen premium brons. Enligt svenska akademins ordlista betyder premium högoktanig bensin. För ett bankkonto borde det innebära att kontot är förstklassigt. Samtidigt är det ett brons-konto, alltså egentligen tredjen bäst. Både silver och guld är ju bättre. Så egentligen har jag ett konto Regular, eller om man så vill ett tredje klassens konto. I alla händelser är det tomt sedan länge.

Dag 19: Where have all the money gone?

Jag har börjat pensionsspara i en traditionell försäkring. Första dragningen från mitt lönekonto görs imorgon. Jag har aldrig tyckt om sparande där jag inte kan komma åt pengarna eftersom det har känts begränsande och oflexibelt. Istället har jag tänkt att jag är smart som gör mina egna investeringar i fonder som ska växa på lång sikt. De pengarna finns inte kvar.

Under en period hade jag en inbillad balansräkning. Mitt långsiktiga sparande motsvarade ganska precis vad jag hade i kreditkortsskuld. Jag slog då mig till ro och konstaterade att jag egentligen inte hade någon skuld eftersom tillgångarna minus skulderna blev noll. Jag fortsatte konsumera, skulderna ökade och för att slutgiltigt reglera min skuld tog jag ut hela mitt sparkapital och gjorde en avbetalning. Det täckte nästan alla skulder. Sedan dess har de ökat igen.

Någon gång i mitten av 2000-talet gjorde jag en sparande insats och satte under något år in pengar i en traditionell pensionsförsäkring. Då hade jag insett hur jag behövde ett bundet sparande för att låta pengarna vara ifred. Jag tröttnade efter ett tag och började sedan undersöka möjligheterna att få ut innehavet i kontanter. Länge var jag irriterad över att jag skulle behöva vänta på pengarna tills jag var 65 och till slut försökte jag glömma av dem för att slippa bli upprörd. Efter en tid slutade det komma årliga besked på mitt innehav, förmodligen för att sparandet blev helt internetbaserat. Jag glömde av vilket bolag jag hade sparat i. Förra veckan började jag leta efter de här pengarna och hittade dem till slut. 5 322 kr och 47 öre hittade jag. Det är de enda privat sparade pengarna jag har. Det är mina pengar, 5 322 kr och 47 öre finns kvar enbart för att jag inte har kunnat komma åt dem. Därför börjar jag återigen pensionsspara i en traditionell försäkring.

Dag 17: Livskvalité?

På tunnelbanan i Stockholm hörde jag två personer diskutera behovet av att spara en del pengar. Diskussionen handlade egentligen inte om sparande utan mer om hur den ene behövde sänka sina kostnader och samtidigt upprätthålla en värdig nivå på livskvalitén. Med andra ord hur han skulle kunna behålla en för honom rimlig konsumtion.

Livskvalité betyder enligt Wikipedia "den upplevda känslan av att leva ett gott liv". För den här kollektivtrafikanten var alltså ett gott liv detsamma som att konsumera. Jag inser att jag länge har tänkt likadant: Att jag måste ha en relativt hög lägsta nivå på utgifterna för att kunna trivas med tillvaron, att det blir tråkigt och innehållslöst annars. Livskvalité kan i och för sig vara gratis. Som att sitta vid havet för den som älskar det (om man bor nära och inte måste bekosta en resa dit), men snart varje annan aktivitet kostar pengar. Att umgås är gratis, men för att det sociala umgänget inte ska börja gnissla krävs det mat och dryck. Åtminstone när man passerat 30. Och det kostar pengar eftersom seden kräver lite finare mat serverad tillsammans med öl och vin. Vem värmer rester när vännerna kommer över på middag? Att skaffa barn kostar 3 miljoner kronor från födsel till vuxen ålder i vårt samhälle. Åtminstone om man får tro sommarprataren Jan Lööf. Det är dyr livskvalité.

Jag inser plötsligt att jag skriver det här inlägget för att jag ställer mig frågan varför jag sparar? Är det enbart för att bli skuldfri eller håller jag igen för att kunna konsumera mer i framtiden? Vill jag skaffa en buffert på banken för att pengarna i plånboken ska bli fria att använda? Förmodligen är det så. Men det finns också något i att inte konsumera som sänker farten. Jag har skrivit om det tidigare och då tänkt att fartfattigt blir tråkigt. Jag vet inte längre. Just nu är det inte tråkigt, bara långsamt. En slags långsam livskvalité om man så vill. Nästa gång blir det nog rester när vännerna kommer.

Dag 16: Praktiskt toksparande

I morgon är min kreditkortsskuld nere på 57 586,67 kr. Då har jag sålt lite mer på Blocket och genom toksparande lyckats få 762 kr över från månaden som gått. 11 000 har jag tagit från min lön och gjort en avbetalning. Det innebär också att mina kostnader (utöver alla tvångsavgifter som hyra m.m.) för månaden måste vara försumbara. Följande regler gäller.
- Kaffe dricks bara hemma och gratis på jobbet
- Lunch och middag lagas varje dag.
- Ingen varm korv ute
- Inget godis, ingen glass.
- Ingen kvällstidning
- I själva verket inga småutgifter alls
- Ingen bio
- Allt socialt liv måste bestå av gratisaktiviteter

Jag måste förmodligen köpa någon slags jacka (för att skydda mig mot höstregn), men det får bli en billig av sämre kvalitet, högst 4-500 kr. Den exakta siffran som jag just nu behöver få ihop för att kunna betala av kreditkortsskulden före årsskiftet (utöver budgeterat sparande från lönen) är  9 586,67 kr.

Dag 15: Självkontroll

I "Din ekonomi" i dagens pappers-DN skriver Lilian Almroth bl.a. följande: "Ta kontroll över dina pengar och få- på köpet - bättre kontroll över ditt liv". Det är sant, det har gett större kontroll över mitt liv att inte slösa med pengar och det ger en känsla av tillfredsställelse att jag inte gav efter för köpimpulserna sista veckan före lön. Återhållsamheten är belönande eftersom den säger mig att jag är en person som bestämmer över mig själv, att krafterna inom mig som vill ägna sig åt gränslös konsumtion är tyglade. Det betyder inte att min önskan om att få lossa på tumskruvarna är borta (jag undrar om denne evige följeslagare någonsin kan försvinna), men just nu är det den delen av mig som vill hålla igen som bestämmer.

Kontroll är samtidigt ett svårt ord för mig. Det leder tankarna till snålhet och ett liv i känslokall tråkighet. Det är svenskt på något vis, när det framstår som sämst, långt bort från sommar, jordgubbar och midnattssol. Jag vill nog hellre använda ordet hantera. Att jag övar mig i att kunna hantera mina pengar på ett sätt som ger mig möjlighet att fungera i det här samhället lite friare (pengar på banken ger ju en annan slags frihet) och utan att känna mig som en förlorare.

I den återstående delen av Lilian Almroths krönika finns det flera bra tips. Jag gillar tanken på en egen "dra åt helvete"- fond (något som tydligen Humphrey Bogart hade) och tipset om att var 3:e månad se över sitt sparande och olika avtal. Jag tycker om regelbundhet, åtminstone gör den återhållsamme i mig det. Slösaren inom mig ägnar sig inte åt att se över något alls. Han bara konsumerar och torkar sin svettiga panna. Men han får inte vara med just nu. Inte på länge hoppas jag.

Dag 12: Räntesnurra

Idag på förmiddagen besökte jag och min sambo vår bank eftersom vi ska förnya en del av våra bolån. Vi har haft en löptid på 3 månader och en ränterabatt (i jämförelse med listad ränta på bankens hemsida) på 15 punkter (0,15%).

När jag ringde banken för två veckor sedan fick jag ytterligare 10 punkter i rabatt bara för att jag hörde av mig. De extra 10 punkterna motsvarar för det här lånet en sänkt kostnad på ca 54 kr/månaden. Inte mycket pengar. Men på ett år blir det 648 kr och på 5 år blir det 3 240 kr. Och det är pengar som ett snabbt telefonsamtal gav oss utan motprestation.

När vi dessutom började diskutera ett nytt sparande i banken ökade möjligheterna till ytterligare rabatter. Vi kommer att börja spara 1 000 kr/var per månad (vilket förlänger avbetalningstiden på mitt kreditkort något) i en traditionell pensionsförsäkring. Eftersom 12 000 kr/år är avdragsgillt är det en bra uppgörelse eftersom bara skattelättnaden sparar mig mer än räntan kostar på kreditkortet. Vi fick dessutom en ränterabatt motsvarande 40 punkter på bolånet. Vi valde att binda räntan på lånet och eftersom den bundna 3-åriga räntan är lägre än den rörliga får vi totalt en sänkt kostnad på något över 300 kr/månaden. Gemensamt sparar vi nästan 37 000 på 10 år jämfört med vad vi betalar idag.

Det är märkligt att det går att prata till sig pengar när det handlar om stora belopp. Att däremot ställa sig i kassan på IKEA och försöka övertyga kassören om att slå av en krona på matbordet är helt omöjligt. Visst, bankens marginaler är större (och man man undra hur stora de är), men en kronas rabatt borde man väl kunna få på ett helt matbord?

Dag 11: Förbättringssjuka

Jag sätter upp nya mål hela tiden. Mitt senaste är att jag ska ha betalt av kreditkortsskulden till årsskiftet. För att göra det måste jag, förutom att tokspara, hitta nya sätt att få in pengar. Jag har sålt en del saker, men måste sälja mer. Kan jag sälja av prylar för 5 000 kr, måste jag ändå tjäna ihop ytterligare 5 000 kr på annat sätt. Jag vet ännu inte hur. Jag har en mindre retroaktiv löneförhöjning av vänta, men det ger inte tillräckligt.
Kanske borde jag ta det lugnt med nya mål. Det är ett av mina problem att jag hela tiden vill lyckas bättre än de mål jag satt upp. Jag stuvar då om i budgeten och försätter mig i ett ännu hårdare sparprogram. Till slut blir det svårt att lyckas överhuvudtaget eftersom målen når orimliga proportioner. Trots det vet jag att målen är nödvändiga för att jag ska orka med att genomföra mitt sparprogram. Om det dröjer för länge att nå resultat infinner sig modlösheten.

Det har gått 11 dagar och jag har precis skrivit ett inlägg som om jag hade sparat i 1 år, 7 månader och 14 dagar. Jag hoppas att sparande snart blir vardag. Tiden går rätt långsamt.

Dag 11: Det kom ett mail

Det kom ett mail från ett av enkätföretagen som fortsätter försöka övertyga mig om att jag borde delta i deras aktiviteter och tjäna pengar på internet. Enligt mailet skall jag sluta försöka sälja saker till motvilliga människor och istället sitta hemma och få provision från rika. Då kommer jag att tjäna 533 dollar, alltså ungefär 3712 kronor/dagen. Det innebär att om jag arbetar femdagarsvecka blir min månadslön ungefär 81 664 kr. Hur de kommit fram till siffran 533 dollar vet jag inte, men rik blir jag. Säger upp mig på måndag!

Dag 11: Disponibelt belopp

Jag har nu 30 428, 33 kronor i disponibelt belopp på mitt kreditkort. Samtidigt har jag en skuld på 69 571,67 kronor. Skulden har minskat med 991 kronor sedan jag sålt porslinsfigurer på Tradera. När jag googlar "disponibelt belopp" betyder det ungefär "det du har att röra dig med". Trots min skuld på närmare 70 000 kr har jag alltså över 30 000 kr att "röra mig med". Det är inte mina pengar. Det är bankens pengar. Ändå är pengarna disponibla för mig att handla för. Tar man ett blancolån används ofta termen "köputrymme" (min sambos första ord när hon vaknade i morse) vilket alltså betyder ungefär samma sak: Här är pengar till dig att köpa för. De är inte dina, vi kommer att kräva igen dem, men just nu är de "disponibla" för dig och ingår i just ditt utrymme för köp. Det är en lögn alltihop förstås, ett trolleritrick du väljer att tro på för att det får dig att må som en prins i stunden. Pengarna som  ligger där i en hög och som du kan ta och handla för om du frestas är aldrig dina, det du handlar är egentligen inte ditt och det vilar en tung förväntan om återbetalning inom en snar framtid. Och när så sker försvinner dina verkliga "disponibla" tillgångar kvickt och ditt köputrymme är plötsligt mindre än myntfacket i din plånbok.

Dag 9: Förlorare eller vinnare?

Jag borde känna mig som en förlorare. Jag har stora skulder efter alla middagar på restaurang, alla resor och alla "jag vet inte vart pengarna tar vägen". Jag har trivts för mycket och alldeles för ofta. Och nu står jag upp till midjan i mitt egna stålbad och försöker rensa upp och reda ut. Ändå känner jag mig som en vinnare. Inte för att jag har skulder, men för att jag vet att det går att ändra på och att jag kan klara av det om jag bestämmer mig för det. Det är en konstig upplevelse och den bryter tvärt av mot min känsla av ett privat misslyckande. Och visst är det att ta ut segern i förskott. Men jag vet att det går, jag vet faktiskt det.

Dag 8: Storspara

I veckan som har gått har jag tagit en del storsparande initiativ:

1. Jag har gått ur facket (inget jag rekommenderar, men det passar mig bra just nu). Det sparar mig f.n. 380 kr/månaden = 4 560 kr år. Den hemförsäkring jag har tecknat genom facket med rabatterat pris lyckades jag behålla utan ökad kostnad. Det krävde bara ett samtal till försäkringsbolaget. Det jag förlorar är inkomstförsäkringen som skulle ge mig kompensation för förlorad inkomst vid arbetslöshet. Den typen av försäkring är betydligt dyrare om den tecknas privat (jag har kollat). Jag räknar därför med att inte förlora mitt arbete under det närmaste året. Därefter kan det hända att jag går med facket igen och då i ett annat fackförbund eftersom jag har bytt arbetsinriktning.

2. Ändrat tidningsprenumerationen från vecko- till helgprenumeration. Det är en småsparande insats per månad, men en storsparande på längre sikt. Det ger f.n. 119 kr månad = 1 428 kr/år (och jag slipper bära väg olästa tidningar till pappersinsamlingen).

3. Lunchlåda och minimala småutgifter. Jag sparar ofattbara summor.

4. Bytt elleverantör (vårt ettårsavtal går ut den 30/9). Gjorde en sökning på elskling.se, hittade en leverantör som erbjuder lägre spotpris och ändrade från mixat avtal till rörligt avtal (hoppas på en mild vinter). Att byta leverantör lönar sig eftersom många leverantörer verkar ger rabatterat pris det första året. Jag måste bara komma ihåg att säga upp avtalet 3 månader i förväg nästa år (jag har lagt det som en påminnelse i telefonen).

5. Bokat möte på banken (samma bank som vägrade växla in mina utländska mynt). Ett av våra bostadslån sätts om den 1/9 och jag ska försöka få rabatt på räntan. Jag ska komma renrakad i kavaj och med min myndigaste röst ska jag framhålla vilken bra ekonomi vi kan ha. Dessutom har jag läst på om bankens olika sparalternativ. Jag tänker påbörja en kombination av olika sparformer vilket ska användas som argument för bättre ränta.

6. Jag har redan nu tittat på vilket telefonabonnemang jag ska välja när mitt dyra 24-månadersabonnemang går ut i november. Det kommer att spara mig en del pengar. Jag får återkomma om med hur mycket.

Jag tänker inte spara pengar på tandläkare eller andra sjukvårdsbesök. Jag har t.o.m. dragit på mig en kostnad genom att för första gången teckna en olycksfallsförsäkring. För två personer motsvarar kostnaden vad vi sparar på att lägga om tidningsprenumerationen. Det var inget svårt beslut.

Dag 8: Tjäna pengar på internet?

Jag har tillbringat timmar framför datorn och skrivit sökord som "tjäna pengar på internet", "snabba pengar", "spartips" m.m. Det ger förvånansvärt mager utdelning. De flesta spartipsen återkommer alltid: Gör en budget, check. Planera dina inköp, check. Dra ner på småutgifterna check. En sida föreslår att man ska odla sin egen mat, vilket verkar besvärligt tycker jag (har ingen lust att passera genom ett potatisland på min väg till badrummet varje morgon). 
Det finns ett flertal sidor om hur man kan tjäna pengar på internet. Tipsen är alltid desamma:

1. Betalda enkäter
2. Spel och dobbel
3. Affiliate marketing (partner till företag, dvs reklam på bloggen/hemsidan)

En sida föreslår dessutom att man ska handla med guld. Om jag förstår dem rätt menar de att man ska köpa "fysiskt guld" och lägga det i ett bankfack. När det gäller guldet är kopplingen till internet något oklar. Kanske kan man lika gärna handla med råolja?

Spel och dobbel är riskfyllt. Många påstår sig tjäna pengar på nätpoker och det är ofta påståenden om gigantiska vinster. Men gissningsvis är logiken densamma för nätpoker som för all annan spelverksamhet. Det är "banken" som kammar hem den stora vinsten. Så det går bort.
Affiliate marketing känns avlägset för en nystartad blogg (med få läsare).
Jag prövade därför betalda enkäter och anmälde mig till ett antal sidor genom panelsök. Jag ångrade mig direkt. Upplägget för de olika sidorna är likvärdigt. De utlovar "belöningar" (presentkort från företag) som man får ungefär 30 dagar efter att man samlat ihop ett antal poäng. När jag räknade på hur många poäng man skulle få för en arbetad timme insåg jag att "timlönen" ligger långt under minimilön. Att de dessutom överröste mig med mail och påminnelser på mail och fortsatte skicka mail när jag avregistrerat mig gjorde att jag snabbt gav upp alla tankar på lätta extrainkomster (det finns inga lätta extrainkomster, den som säger det ljuger). Jag får pröva något annat.

Dag 7: Mer småspara

Min sambo som också gärna sparar växlade in sina utländska sedlar och mynt. Det gav 145 kr. Tack till Forex som inte tog ut någon avgift. Kanske är det en policy för växlingskontoren att växla utländska mynt gratis när det är mindre summor? På min bank tog de inte ens emot mina utländska mynt när jag ville växla. Konstigt egentligen när de vill att människor ska spara. Fel sparform tydligen.

Dag 7: Tiden står still

När jag har levt ett sparande liv ett tag brukar tiden stanna. Då börjar jag fundera över hur långsamt dagen går, hur länge det är sedan jag köpte något, när nästa löning kommer och hur tråkigt det är att inte ta en fika. Jag börjar längta efter småutgifterna och den omedelbara tillfredsställelse det ger att köpa en chokladkaka. För det är inte bara godiset som ger kicken utan också att få handla. Konsumtionen tar vara på nuet och jag då behöver jag inte fundera över mig själv i som fast i ett system av fastställda budgetplaner. Den inställda utgiften ger mig plötsligt en obeskrivlig leda. Det blir helt enkelt tråkigt att inte köpa något och jag börjar alltmer frenetiskt leta efter alternativa kickar, kollar in på mitt konto för att se att pengarna finns kvar och funderar över vad jag kan sälja. Det brukar vara här någonstans som jag ramlar tillbaka in i mina gamla köpvanor, för att slippa känna hur dagarna släpar sig fram utan de vanliga belöningarna och med målet om en skuldfri tillvaro alltför långt bort.
Att minska kostnader gör mig orolig över vem jag är. Om jag slutar handla blir jag då också någon annan, en mer sträng variant av mig själv som har ordning och reda på allt i livet. Vad händer då med den mer givmilde (oftast mot mig själv) som jag har lärt känna som mig?

Jag vill inte vakna upp en dag, personlighetsförändrad, med kostym och stärkt skjorta och sömndrucket börja prata om hur mina fonder slår omxs index. Jag vill vara den jag är, fast med större ordning, men utan att bli fyrkantig. Jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop och jag vet inte hur man snabbar på tiden, eller förresten, jag har inte bråttom till pension. Men jag vill komma över det här första hindret då förändringarna i mitt beteende ännu inte känns naturliga och vardagliga och komma in i känslan av nu utan att jag måste köpa något. Och utan att jag blir snål mot andra eller strängt och nervöst hindrar min sambo från att stoppa ner något i matkorgen. Under tiden, tills den dagen då allt stämmer kommer, fortsätter jag spara och vänta.

Dag 7: Sven Tycker

Min blogg har nu funnits i 7 dagar. Sven har tyckt till dagligen sedan 1997. Vi har i alla fall 7:an gemensamt.

Dag 6: Drömmar

Undrar hur det har gått...?

Dag 6: Småspara lite till

Av en händelse hittar jag en av pappas tobaksburkar i plåt av märket Mac Baren. Den har åkt med genom alla mina flyttar utan att jag fattat något medvetet beslut att spara den gamla burken. Jag växte upp med pappas piprök varje kväll i TV-soffan och undrar ibland över vilka bestående men det har gett mig. Tobaken är borta, inte ens lukten finns kvar och istället är den full av utländska mynt som jag har lagt ner genom åren. Jag hade glömt burken. De flesta är småmynt, värda knappast något och omöjliga att lösa in, men där finns också 13 enpundsmynt och 8 euro. Jag tog med mig mynten till arbetet i morse och vid lunch gick jag till min bank.
Jag fick ett stramt leende till svar när jag berättade att jag är kund i banken, t.o.m. har lån i banken. "Vi växlar inte in utländska mynt" sa det strama leendet. Då gick jag till Exchange finans- växlingskontor som tog emot mynten. Jag t.o.m. slapp växlingsavgiften. Tack till Exchange finans som jag gärna ger lite gratisreklam. Min bank får ingen reklam. 195 kr blev det, vilket åker in på kreditkortet.
Hittills har jag "sparat" ihop följande:

Försäljning Blocket: 3 000 kr
Växling svenska mynt: 170 kr
Växling utländska sedlar 297 kr
Växling utländska mynt 195 kr
Summa: 3 662 kr

I helgen avslutas mina auktioner på Tradera.

Dag 6: Lyxfällan

Igår såg jag säsongens första avsnitt av Lyxfällan hemma hos en kompis. Programmet väcker alltid dubbla känslor. Det gör mig övertygad om att inte slarva med min ekonomi och jag inser hur nära jag är att hamna i samma situation som en del medverkande. Samtidigt känner jag obehag inför en del inslag. Inte för att jag känner mig träffad, hela programmet har den effekten på mig, utan för att det i vissa kommentarer från programledarna finns en fördömande underton. De visar sympati inför de medverkandes situation och de är ofta både allvarliga och tufft sakliga, men så plötsligt påtvingar de någon av deltagarna en stark skamkänsla. "Det här borde ni väl ha fattat", en kommentar som alltid lämnar en med tanken att de som är med i programmet ska uppfattas som lite dumma, vilket måste innebära att jag för egen del måste dra slutsatsen att även jag är dum som satt mig i en prekär situation. Programmet blir i det ögonblicket till för dem som inte har några ekonomiska problem, men som gärna gluttar in i någon annans elände. Jag minns en hantverkare som jag en gång anlitade. Vi pratade om Lyxfällan och han skrockade förnöjt: "Jag förstår inte hur vissa människor ställer till det för sig". Kanske behövs dramaturgin för att det ska bli intressant TV, men det ger mig avsmak att programledarna uppfattar sig som så väsensskilda ifrån de medverkande i programmet.
De som är medverkar är inte dumma, de allra flesta fattar att de har satt sig i svårigheter av egen kraft, de har bara av olika inre skäl inte kunnat göra något åt saken. Jag önskar att programmet hade lyft fram de aspekterna mer. Men då hade kanske ingen tittat?

Dag 5: Småspara

Jag genomför några småsparande insatser:
1. Letar i lådorna efter sedlar från semestrar i länder med valutor utanför euroområdet dit jag hade tänkt att återvända någon gång. Inbringade: 297 kr. Mynt ska tydligen också gå bra om värdet är 5 kr eller mer. Men då måste man ha köpt mynten där man vill växla in dem. Jag hade inga mynt.

2. Tömmer äntligen den lilla påse där jag har samlat svenska mynt, en insats från ett tidigare tokspararinitiativ (synd på alla värdelösa 50-öringar). Banken tog emot dem i rör när de förstod att jag är kund i banken. Inbringade: 170 kr. Hade blivit mer om jag inte hade länsat påsen på nästa alla tior vid en tidpunkt då jag hellre slösade än sparade.

3. Slutar sätta på 6 koppar kaffe när vi bara dricker 4. Inbringade: Oklart

Jag satte in totalt 468 kr på mitt kreditkort. Det är en "lag" jag har stiftat att inte skjuta upp avbetalningen till kommande inkomster och samtidigt lova mig själv att pengarna i plånboken ska användas till nödvändiga inköp.  Den typen av förhandling med mig själv misslyckas alltid. När dagen kommer då jag ska göra inbetalningen känns idén att spara helt meningslös och pengarna i plånboken är borta.
Det är extremt att spara in på kaffet, men det är bättre än en annan idé jag hade, att ge mig ut och konkurrera om stans alla tomburkar. Inget jag skulle göra, tror jag...

Dag 5: Leva snålliv

Sent igår kväll hittade jag bloggen snålliv. Där skulle vi få följa Martin under ett år när han sparar 40% av sin lön för att få ihop en kontantinsats på ca 150 000 kr till ett lägenhetsköp. Det blev bara 5 inlägg. Jag undrar vad som hände? Gav han upp sitt sparande eller bara sin blogg? Kommer han att nå sitt mål? Jag tycker om hans upplägg och beklagar att han slutade. I en bisats funderar jag över den kyrkogård av bloggar som fyller nätet. Själv blir jag orolig för att jag själv ska ge upp min blogg, eller framförallt för att jag ska ge upp mitt eget mål att bli av med mina skulder.
Det känns underligt att beskriva sig själv i tredje person, som om jag inte bestämde över mig själv. Jag bestämmer naturligtvis själv och en del av mig vill alltid bestämma att ingenting ska förändras. Jag hoppas att Martin får ihop sina pengar.

Dag 4: Blocket

Jag har lagt in en flera annonser på Blocket och sålt några saker. Bl.a. ett skrivbord som jag inte har suttit vid sedan den dagen det inhandlades för 7 år sedan.  Pengarna har jag omedelbart satt in på mitt kreditkort vilket minskat skulden med 3 000 kr. Jag funderar nu över vilka ytterligare överflödiga prylar som fyller mina hyllor. Jag ser mig omkring och undrar vem som egentligen äger det som omger mig så länge jag har mina skulder.

Det finns en annan försäljningssite som heter Gulans. Där kan man annonsera gratis. Trots det lägger jag inte in annonser där eftersom jag inbillar mig att den siten bara lockar till sig människor som vill sälja och ingen som vill köpa.

Dag 4: "Dina pengar"

Googlade "Dina pengar". På länken till Konsumentverket läser jag: "Så får du dina pengar att räcka". Privata affärer skriver: "Så får du dina pengar att växa". Olika perspektiv onekligen.

Dag 4: Tics

Jag har utvecklat en slags besatthet, ett "finansiellt tics" som innebär att jag kolla mitt konto via bankens app flera gånger per dag. Det ger mig en märklig tillfredsställelse som är svår att förklara. Jag brukar då dagdrömma om alla pengar jag sparar genom att inte handla och göra diverse beräkningar i huvudet som går ut på att slå mina egna prognoser, dvs lyckas spara mer än planerat.  Jag hoppas det här går över snart eftersom det är lite som första strofen i en sång som rullar i huvudet om och om igen.

Dag 4: Ge inte upp

"Det händer att du börjar med stor entusiasm för att sedan ge upp." Det är min sambos ord och hon har rätt. Jag brukar ge upp mina projekt. Sätta igång med liv och lust för att sedan avbryta när den första entusiasmen lagt sig. Alla mina tidigare försök att rätta till min ekonomi har misslyckats eftersom jag egentligen inte har ändrat mitt beteende utan egentligen bara strukturerat mina kostnader och intäkter i en budget. Planen har varit förändringen och jag har känt mig glad för att jag äntligen "fått ordning" på mina utgifter. Som om budgeten i sig är ett bevis för att jag ska ska begåvas med nya köpvanor. Sanningen är att planen inte har påverkat mig i någon större utsträckning. Det går några dagar och jag är glad för att jag tar lunch med till jobbet och för att jag passerar Pressbyrån efter jobbet utan att sticka in huvudet för en tidning och en chokladbit. Sedan faller allt när jag glömmer matlådan en morgon. Vid lunch, när jag går till mitt vanlig lunchställe känns hela projektet att spara plötsligt meningslöst och när jag sitter på pendeln hem med min tidning och min choklad har nya outtalade beslut fattats om att sparprojektet nog får vänta ett tag.

Vad är annorlunda den här gången? Jag vet inte riktigt ännu. Att jag skriver den här bloggen är något nytt. Det blir ett slags offentligt ställningstagande. Men framförallt har den där tanken på att jag, en vuxen man, inte ska kunna hålla ordning på mina pengar, i allt högre utsträckning stört mig i min vardag. Jag hoppas det räcker. Nu ska jag göra i ordning min lunchlåda och åka till arbetet.

Dag 3 av 365

Idag har jag bestämt två saker:

1. Jag ska först betala av mina skulder och sedan spara ihop till en buffert (något jag aldrig har haft)
2. Jag ger det ett år.

Ett år av mitt liv ska jag vika åt att betala av skulder och spara ihop en buffert. Eller vika förresten, jag ska väl ägna mig åt annat också. Ett år är en lång tid, men inte i relation till alla de dagar jag har känt mig dum för att pengarna jag handlar för inte är mina. Jag oroar mig sällan vilket är en del av mitt problem. Egentligt drabbbas jag aldrig av den där ångesten som tvingar fram en förändring. Men jag känner mig dum för att jag inte kan hålla i pengar. Inte minst eftersom jag har god utbildning, ett bra arbete och anser mig vara åtminstone normalbegåvad. Och inte minst eftersom det var en självklarhet i mitt föräldrahem.

Vad jag kan förstå ska man ha 2-3 månadslöner netto i buffert. Jag har bestämt mig för att jag ska ha 60 000 kr. Jag ger det ett år. Det här är dag 3.

Dag 3: Hårdvaluta

Utöver hyra, bostadslån (jag äger en bostadsrätt med min sambo, eller förresten banken äger bostaden), elektricitet, hemförsäkring, dagstidning (som vi ändrat till helgprenumeration för att spara pengar), studieskuld, telefon (där jag kan spara en del i november när mitt dyra 24-månadersabonnemang går ut), fackavgift, SL-kort (jag bor i Stockholm och har ingen bil), tänker jag mig följande hushållskostnader (TV har vi ingen och inga små barn):

September 2012
Mat (månad): 1 500 kr/person (då ska städartiklar, tvättmedel, förbrukningsvaror m.m ingå) 

Övrigt: 1 000 kr (kläder, nöjen, presenter, hygien m.m)

Enlig konsumentverkets hemsida är en normal kostnad för mat 1620 kr för kvinnor och 2 100 kr för män per månad i vår ålderskategori. Det blir totalt 3 720 kr/månad. Sett till vad jag brukar spendera är 3 000 kr för oss två på tokspararnivå (och jag har ingen aning om det kommer att fungera). 

Övriga kostnader för ett normalhushåll ska ligga på 1 920 kr. Konsumentverket har då inkluderat telefon för 180 kr samt tandvård (vilket de slagit ihop med personlig hygien och beräknat till 490 kr månad). Om jag drar bort telefonen och 200 kr för tandhygien blir det 1 540 kr/månad som jag borde behöva. 1 000 kr är alltså lågt räknat, men det måste fungera. 

Utöver det beräknar Konsumentverket hushållets gemensamma kostnader till 1600 kr/månad vilket jag åtminstone delvis struntar, i så vi får se hur det här går. 

Om budgeten håller hela vägen kan jag i slutet av augusti börja september med att betala av 12 000 kr på kreditkortet. Snacka om Lyxfälla.

Dag 2: Några regler

För att det här ska fungera har jag stiftat 10 lagar för mig själv:

1. Sluta handla med kreditkortet (jag klippte det)

2. Inga nya varukrediter

3. Följ budget

4. Betala månadens kostnader innan något annat köps

5. Handla mat planerat. 

6. Ät det som har extrapris

7. Laga mat hemma varje dag

8. Ta med lunchlåda varje dag

9. Inga småutgifter 

10. Alla pengar som blir över går oavkortat till att betala av skulder. Pengarna sätts in omedelbart.

Dag 2: Budget eller verklighet?

Jag har gjort en budget på mina utgifter i excel. Kostnaderna är kartlagda i minsta detalj och uppsatta i tabeller, månad för månad under ett helt år. Jag har gjort det här många gånger förr och det har alltid slutat med att jag har struntat i min egen budget när det nyvakna intresset för att spara pengar falnat. Jag vet sedan länge att jag bär en djupt rotad ovilja att egentligen förändras och byta livsstil. Jag vet att det handlar om det. Att kunna leva med en peng på fickan som kan användas närhelst det passar. Och finns inte pengen där så finns kreditkortet tillhands. Ett spontant restaurangbesök när orken tryter för matlagning, en ny dator på kredit som jag "behöver", dyra julklappar för att befästa bilden av mig själv som generös eller helt enkelt ha slantar som rinner ur fickorna till ingenting alls.

Men nu kan det inte fortsätta, jag måste ändra mitt sätt att leva. Jag har haft dålig ekonomi i flera år, hela tiden känt att jag måste komma i kapp mina egna utgifter trots att jag sett till min lön borde kunna ha pengar över när de nödvändiga utgifterna är betalda. Nödvändiga förresten, vilka är de nödvändiga utgifterna? När jag gjort min budget har jag försökt rannsaka mig själv ordentligt. Jag gjorde först en version vilket gav mig några tusenlappar över att börja betala av min skuld med. Sedan tittade jag på utgifterna igen och insåg att jag byggt in min gamla livsstil i budgeten. Det fanns gott om pengar för nöjen och mat. Jag insåg att jag tänkt att det här inte kommer att fungera om jag inte har "tillräckligt"med pengar över för konsumtion och "övrigt". Då gjorde jag om budgeten, tänkte bort lunchbesök på restaurang och ryggbiff hemma på lördag samt tog bort planerade kostnader för alla saker jag "i alla fall" kommer att vilja köpa och gjorde en ny budget. Plötsligt har jag mer pengar till att betala skulder med. Fortfarande bara på pappret, men den här gången ska det också bli verklighet. Nu känner jag mig plötsligt som någon som behöver gå ner ganska mycket i vikt. Men det är väl precis så det är antar jag.

Dag 1: Nu vill jag inte ha det så här längre!

Jag har exakt 74 224,67 kronor i skuld på mitt kreditkort. Jag har ett blancolån på 29 500 kr. Varje månad betalar jag 750 kr i ränta på dessa skulder. Och varje månad börjar jag med att betala av de nya skulderna från senaste månaden. Den här sommaren slutade med att jag ökat på min kreditkortskuld med 5 000 kronor, trots att jag hade lagt undan pengar till semestern. Jag tjänar bra men min ekonomi är ändå i bakvatten Jag har tröttnat på det här. Jag skäms för det här. Jag ska ändra på det här. Jag har bestämt mig för att betala av mina skulder och därefter bara handla för pengar som är mina. Och jag tänker skriva om hur jag gör det.