Idag har jag bestämt två saker:
1. Jag ska först betala av mina skulder och sedan spara ihop till en buffert (något jag aldrig har haft)
2. Jag ger det ett år.
Ett år av mitt liv ska jag vika åt att betala av skulder och spara ihop en buffert. Eller vika förresten, jag ska väl ägna mig åt annat också. Ett år är en lång tid, men inte i relation till alla de dagar jag har känt mig dum för att pengarna jag handlar för inte är mina. Jag oroar mig sällan vilket är en del av mitt problem. Egentligt drabbbas jag aldrig av den där ångesten som tvingar fram en förändring. Men jag känner mig dum för att jag inte kan hålla i pengar. Inte minst eftersom jag har god utbildning, ett bra arbete och anser mig vara åtminstone normalbegåvad. Och inte minst eftersom det var en självklarhet i mitt föräldrahem.
Vad jag kan förstå ska man ha 2-3 månadslöner netto i buffert. Jag har bestämt mig för att jag ska ha 60 000 kr. Jag ger det ett år. Det här är dag 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar