"Det händer att du börjar med stor entusiasm för att sedan ge upp." Det är min sambos ord och hon har rätt. Jag brukar ge upp mina projekt. Sätta igång med liv och lust för att sedan avbryta när den första entusiasmen lagt sig. Alla mina tidigare försök att rätta till min ekonomi har misslyckats eftersom jag egentligen inte har ändrat mitt beteende utan egentligen bara strukturerat mina kostnader och intäkter i en budget. Planen har varit förändringen och jag har känt mig glad för att jag äntligen "fått ordning" på mina utgifter. Som om budgeten i sig är ett bevis för att jag ska ska begåvas med nya köpvanor. Sanningen är att planen inte har påverkat mig i någon större utsträckning. Det går några dagar och jag är glad för att jag tar lunch med till jobbet och för att jag passerar Pressbyrån efter jobbet utan att sticka in huvudet för en tidning och en chokladbit. Sedan faller allt när jag glömmer matlådan en morgon. Vid lunch, när jag går till mitt vanlig lunchställe känns hela projektet att spara plötsligt meningslöst och när jag sitter på pendeln hem med min tidning och min choklad har nya outtalade beslut fattats om att sparprojektet nog får vänta ett tag.
Vad är annorlunda den här gången? Jag vet inte riktigt ännu. Att jag skriver den här bloggen är något nytt. Det blir ett slags offentligt ställningstagande. Men framförallt har den där tanken på att jag, en vuxen man, inte ska kunna hålla ordning på mina pengar, i allt högre utsträckning stört mig i min vardag. Jag hoppas det räcker. Nu ska jag göra i ordning min lunchlåda och åka till arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar