Dag 19: Where have all the money gone?

Jag har börjat pensionsspara i en traditionell försäkring. Första dragningen från mitt lönekonto görs imorgon. Jag har aldrig tyckt om sparande där jag inte kan komma åt pengarna eftersom det har känts begränsande och oflexibelt. Istället har jag tänkt att jag är smart som gör mina egna investeringar i fonder som ska växa på lång sikt. De pengarna finns inte kvar.

Under en period hade jag en inbillad balansräkning. Mitt långsiktiga sparande motsvarade ganska precis vad jag hade i kreditkortsskuld. Jag slog då mig till ro och konstaterade att jag egentligen inte hade någon skuld eftersom tillgångarna minus skulderna blev noll. Jag fortsatte konsumera, skulderna ökade och för att slutgiltigt reglera min skuld tog jag ut hela mitt sparkapital och gjorde en avbetalning. Det täckte nästan alla skulder. Sedan dess har de ökat igen.

Någon gång i mitten av 2000-talet gjorde jag en sparande insats och satte under något år in pengar i en traditionell pensionsförsäkring. Då hade jag insett hur jag behövde ett bundet sparande för att låta pengarna vara ifred. Jag tröttnade efter ett tag och började sedan undersöka möjligheterna att få ut innehavet i kontanter. Länge var jag irriterad över att jag skulle behöva vänta på pengarna tills jag var 65 och till slut försökte jag glömma av dem för att slippa bli upprörd. Efter en tid slutade det komma årliga besked på mitt innehav, förmodligen för att sparandet blev helt internetbaserat. Jag glömde av vilket bolag jag hade sparat i. Förra veckan började jag leta efter de här pengarna och hittade dem till slut. 5 322 kr och 47 öre hittade jag. Det är de enda privat sparade pengarna jag har. Det är mina pengar, 5 322 kr och 47 öre finns kvar enbart för att jag inte har kunnat komma åt dem. Därför börjar jag återigen pensionsspara i en traditionell försäkring.